Text Karl August Nicander, Musik Allmänna Sångens grundare Carl J.O. Laurin

Mitt liv är en våg
som röres en tid,
i svallande tåg
vid vindarnes strid.

När lugnt blir på haf
och vinden är tyst,
då somnar hon af,
vid stranden hon kysst.

Hon lägger sig ner
till ro i det blå,
hon synes ej mer
men finns där ändå.

Af världshafvet ju
en droppe hon är,
och solen ännu
kan spegla sig där.