Sången till livet

Sången till livet

Sången till livet
Wasf, Jonas Lundahl Gröndals kyrka 2003
Recitation: Karin Ekling – Text: Whitman

Praktisk inledning

* Vem kan segla – kör

Jag sjunger mig själv och lovsjunger mig själv,
och vad jag anammar, skall du anamma,
ty varje atom som är min är i lika mån din.
Jag går här och strövar fritt med min själ,
jag går och ser mig sorglöst omkring,
betraktande ett strå av sommarens grässådd

Min sång, varje atom av mitt blod,
skapade av denna jord, denna luft,
barn av mina föräldrar,
födda som jag av föräldrar i okända led,
börjar jag nu, vid fullkomlig hälsa,
i hopp att få sjunga intill min död:

* Emigrantvisa – pianostycke
* Så länge skutan kan gå – kör

Vad är en människa, när allt kommer kring?
Vem är jag? Vem är du?
Allt som jag för in som mitt, skall du stämma av mot det som är ditt,
annars är det bara bortkastad tid att lyssna till mig.
Jag kommer inte med den gamla vanliga, gråtmilda sörjan –
om att månaderna är tomrum och jorden bara skräp och dynga.
Jag stukar min hatt som jag vill, tar av den när jag själv vill.
I alla människor ser jag mig själv, inte ett grand mer eller mindre.
Allt gott eller ont jag säger om mig själv, säger jag också om dem.
Jag är som jag är och det är nog.
Paradisets härlighet och helvetets plågor bär jag inom mig.
Jag sjunger om en ny mognad och stolthet.
Jag säger att rörelse är enda måttet.

* Odi et amo – kör
* Pianostycke – Jonas

Att finnas till, i vilken form som helst! Vad är det?
Vore det allt skulle havssnäckan i sitt hårda skal
vara en lott god nog för oss.
Mitt skal är inte hårt.
Lycklig sätter jag tingen i rörelse,
jag trevar och fingrar.
Men att bara flyktigt snudda vid en annan kropp
är nog för att bringa mig ur fattningen.
Avsked har nya möten tätt i hälarna…
eviga avbetalningar på ett oändligt lån.
Regn i rikliga skurar ger omsider tusenfalt tillbaka.

* Stormy weather – kör och solist

Regn i rikliga skurar ger omsider tusenfalt tillbaka. Tas upp av minsta grodd. Jag tror att ett grässtrå är ett underverk, ingenting mindre än stjärnornas dagsverke lika fulländade ett sandkorn, en myra och gärdsmygens ägg minsta led i min hand kommer alla maskiner på skam. I mig finns det gnejs, kol, långflikad mossa, ätliga rötter – jag är späckad med fyrfotingar och fåglar jag har lämnat bakom mig allt som gått före mig, med fullgoda skäl en kallar tillbaka alltsammans närhelst jag vill

* Där du går – kör

Har du lämnat de andra bakom dig?
Jag kommer med den väntande, trånande natten vid min sida; jag åkallar marken och havet som ännu dröjer i mörkret. Heta nakna sommarnatt, full av galen åtrå! Håll mig hårt mot ditt bara bröst! Du med dina stora glänsande stjärnor och dina ljumma vindar från sydväst. Du nickar sakta ja. Du magnetiska givmilda natt.

* Var inte rädd för mörkret – kör
* Pianostycke – Jonas

Omättliga jord, du släpper mig inte och jag släpper inte dig!
Och du hav! nu är jag din… jag har nog sett hur du vinkat mig till dig med fingret och frestat Hav med långa dyningar och rullande brottsjöar! Dina djupa andetag och häftiga flämtningar! Du som är livets sälta, jag är ett med dig. Delaktig i ebb och flod är jag… lovprisar hat och försoning lovprisar vännen och alla som sover i varandras armar. Jag är det levande beviset på medkänsla

* Bossa på Tåb – kör
* It was a lover and his lass ev bort eller ny solist

Vad är det för sladder jag hör om dygd och om synd, jag reser mig och förkunnar: Det vi gör är rätt och det vi bejakar är rätt… Jag har funnit att sakens ena sida är en vågskål och den oförenligt motsatta en annan. Att en mild lära är lika gott stöd som en orubblig. Att vi väcks i gryningen av nuets tankar och gärningar och att detta skall vara vår begynnelse. Ge mig i detta ögonblick en mer storartad minut än den som nu rullar fram ur flydda årmillioner.

* Jag såg – kör
* Pianostycke
* All my trials

Nu vill jag inte göra något annat än att lyssna för att låta allt jag hör, alla ljud ta del i min sång! jag hör fåglarnas jubel, Jag hör det ljud jag älskar: det lågmälda ljudet av människors röster. Jag hör kören, å, det är verkligen musik jag gillar! En tenorstämma, stor och frisk som skapelsen fyller mig, den lyfter mig bort, jag seglar med nakna fötter jag tappar andan, jag sjunker i ljuvligt rus, tills jag slutligen frigjord förnimmer gåtornas gåta och det vi kallar för Vara.

* Må glädjen vara

Oändliga famntag. Ofattbara förberedelser som hjälpt mig hit.
Trofasta trägna armar som tagit emot mig. Jag vaggades av seklernas rytm, i takt med roddarnas muntra sång; och stjärnorna hejdade sig i sin bana och beredde mig plats. Nu står jag här med min själ.

* Pinaostycke – Jonas

Ingen vila finns, inget står någonsin stilla. Några årmillioner mer eller mindre skapar inte minsta oro – i denna väldiga räckvidd, som ändå bara är en del av något mycket större så långt du kan se… och rymden bortom är oändlig. Så långt du kan räkna… och tiden bortom är oändlig, forntid och nutid vissnar bort och dör…jag har en gång fyllt dem med liv och dragit mig tillbaka. Nu drar jag vidare för att fylla ut nästa skrymsle av framtiden.

* Embraceable you
* Extranr Underbart är kort